rocknath

det är vår. det brukar vara skönt, men jag vet inte riktigt hur jag känner egentligen. jag skulle vilja berätta allting, tror jag. men det skulle ändå bli konstigt efteråt. det känns som att vi har för lite tid, typ som om jag inte fortsätter höra av mig så hörs vi inte av, och det är ju jobbigt. att jag hör av mig hela tiden menar jag. ibland förstår jag mig inte på dig, inte mig själv heller för den delen. men det passar när de passar liksom. inte bra. och ibland så bara dör jag innuti för att du är som du är, sådär jättebra. det går liksom inte att beskriva, men det känns i kroppen. nu ska jag göra det bästa av vår tid, du får bara hänga på.

but it's just the same
a stupid game
and i won't say it
if you don't say it first

---

här är min blivande man, han vet bara inte riktigt om det än. just nu så sitter jag här och filosoferar, kan fatkiskt inte sova. är ensam och jävligt mörkrädd. PLUS att jag gjorde bort mig som fan igår, inte bra. jag tror att linus är fett arg, ännu sämre. imorgon tänker jag inte vara själv, så alla coola människor får komma hem till mig och göra mig sällskap imorgon natt. TACK på förhand.
ps. varför finns det ingen snygg man som är tillägnad mig i strängnäs? väx upp.